Pawel Flato

Jag läste Anders Haglunds intervjun med Pawel Flato och det första jag reagerade på var att någon konsfotograf menar att stillbilder är för attt avbilda saker som är stilla medan rörlig bild är till för bilder som rör sig. Det betyder att stillbildskameran skulle bli en väldigt onödig apparat. När man ser sig runt - hur mycket är det egentligen som är stilla? Och det som verkligen är stilla - hur intressant är det att avbilda med kameran. Personligen tycker jag att det är just rörelsen som många gånger "gör" bilden. Jag tycker inte att någon stil kan utesluta den andra.


Lite längre fram i texten ger Flato rådet till nya fotografer att akta sig för statustänkande. Att se vissa jobb som finare eller sämre än andra. Jag är väl benägen att hålla med honom där - att vara professionell är att göra det jobb man får med lika stor inlevelse, oberoende vad det är. Att kunna stänga av det personliga intresset och bara se jobbet ur en professionell fotografs synvinkel, hur tråkig uppgiften än känns. Det tror jag är en stor utmaning för var och en.

Hittade också en artikel på den numera nedlagda fotojournalistiska forumet fotojournalistik.se

Stort är vackert - en bild säger mer än tusen ord



Längst ner på den sidan finns linken till Guardians mittenbilder - värt ett besök.

Kommentarer
Postat av: Emma Westerlund

Intressant artikel du hittat. Tipsa gärna även de andra om den.



Var på den fördomsfulla, allmänna statusstegen uppfattar du att fotografen finns? Och vilka andra yrken finns på samma "nivå". Detta är givetvis en mycket abstrakt fråga, men jag tycker det är lite intressant att fundera på hur våra västerländska kollektiva fördomar fungerar... Och är det statusskillnad inom fotografin också, hur ter den sig i så fall?



/Emma

2010-02-16 @ 08:56:11
Postat av: Lisen svarar Emma

Det gäller väl inom dom flesta yrken. Ses en läkare på Nykarleby HVC med samma status som en läkare som jobbar på HUCS? Tas en bypolitiker på samma allvar som en som finns på "Arkadiabacken". Vilket är finare - att jobba som skådis i en sopopera eller på en fin teaterscen?



Det finns definitivt statusskillnader inom fotografin. Det räcker med att du håller öronen lite öppna så märker du det. En viss typ av fotografering är bara "bull", tråkigt och ointressant och det vill ingen göra. Är man till exempel en simpel bröllopsfotograf eller studiofotograf är man inte lika högt i kurs som en fotograf som reser runt världen och gör spännande reportage. Även om båda kan vara skicklig inom sitt område. Nu tog jag bara exempel, så ingen skall känna sig prickad som bättre eller sämre.



Tyckte också att det kom fram i vår diskussion om bröllopsbilden i tidningen. Varför är det "sliskigt" med en sån bild om brudparet själv vill ha en sån? Det är ju kunden som betalar och vi skall producera sånt som kunden vill ha. SJälvklart måste vi inte tycka om allt vi gör, och klart att man kan styra det som styras kan - men personligen tycker jag att det är oproffesionellt att ha en så snäv attityd till bilder.



När jag började studera var jag mest rädd för att förlora min öppenhet för bilder. Att inte längre se det vackra i som jag tidigare sett. Till en del har det hänt - jag ser mera "fel" i bilderna idag än förut. Men jag vill fortfarande kunna se på bilder med öppen attityd och söka det vackra. Ibland lyckas jag inte och då känner jag att det är jag som inte förstår bilden - inte fotografen som misslyckats. Kom väl lite av spåret här men det må vara förlåtet.

2010-02-16 @ 17:05:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0